9.30, skolklockan ringer ut för rast. Jag ser att
läraren suckar lättat, ber sina elever att plocka undan sina saker för att gå
ut. Läraren väntar tills sista eleven har gått ut innan det är dags för den
efterlängtade koppen med kaffe i personalrummet. Ute på skolgården möts jag av
ett kaos där de flesta elever springer kors och tvärs utan någon direkt (för
mig) uppenbar struktur. Tre vuxna är ute för att rastvakta och de rör sig vant
mellan gungor, rutschkana, klätterställning och fotbollsplan. Jag tar ett steg
tillbaka och börjar ana ett mönster, en struktur och plötsligt är det
självklart för mig; de flesta elever ur alla årskullar är involverade i
”datten” eller ”dunken”. Det är ingen pedagog som har startat aktiviteten utan
eleverna har själva organiserat det hela och deras engagemang lyser.
Det som slår mig är att alla åldrar leker tillsammans,
från förskoleklass till årskurs sex. Hur går det till? Varför fungerar det?
Handlar det om betingning, där de äldre eleverna bidrar med ett visst beteende
och rättar till de yngre? Eller kan man skönja en samtillhörighet och förståelse för varandra
med Piagets stadieteori? Skulle man kanske kunna se den sociokulturella
scaffolding, där de äldre eleverna stöttar de yngre i lekarna med regler och
strategier?
Jag upplever att en aktivitet där eleverna leker och
samspelar klassöverskridande ger en inblick i hur skolverksamhetens värdegrund (omedvetet)
implementeras av eleverna på ett naturligt sätt. De raster där eventuella
konflikter uppstår kanske erbjuder unika situationer där lärarna har möjligheter,
ett ansvar att inte bara lösa problemet för stunden utan förvalta de konflikter
som skapas och möjliggöra dem som lärandesituationer?
Vad tror du?
Jag kan verkligen känna den där känslan du beskriver hos läraren "Äntligen!". Den kommer titt som tätt, även fast det finns många lektioner som man önskar aldrig tog slut.
SvaraRaderaDet finns säkert en liten bit av alla de teorier du beskriver. Samtidigt som jag verkligen har sett den samhörigheten på just små by-skolor. Det är något visst, en viss känsla för varandra, en viss typ av alla leker med alla grej. Men roligt att läsa att fler än jag sett den även fast du ser den ur ett annat perspektiv. Den är speciell och ganska fantastisk.
Ja, precis. Tänker också att det måste vara för att det är en så pass liten skola, men å andra sidan samtidigt så undrar jag varför det i såna fall är så? Brist på andra kamrater? Eller ligger det kanske något i hur lärarna arbetar på en mindre skola? :)
RaderaJag håller med Cecilia, det finns lektioner som man önskar aldrig tog slut och sen finns det lektioner som man kan reflektera över hur man egentligen som lärare tänkte när man planerade. På min arbetsplats leker eleverna en typ av jage som heter infection över hela skolgården i olika åldrar. Samhörigheten på en liten skola är nog en stor faktor som påverkar rastaktiviteterna. Kanske kan man kalla det ett betingat beteende? Håller återigen med Cecilia om att det kan vara en liten bit av alla teorier på ett eller annat sätt.
SvaraRaderaMan kan nog absolut kalla det ett betingat beteende, frågade en äldre elev om det var likadant när hen var yngre.. att de fick vara med och leka med de äldre eleverna och så var det :)
RaderaExakt som du beskriver var det i den skola jag själv gick på, en liten by-skola där alla lekte med varandra. Tror verkligen att det är en del av alla teorier där, att de äldre rättar till och belönar de yngre, att de ger en stabil grund för början för att släppa mer på den allteftersom och de har en känsla av samhörighet.
SvaraRaderaGillar att du tagit med värdegrunden i ditt inlägg, håller helt med dig där! Tack för ett bra inlägg!
Vad kul att du kan bekräfta det jag upplevde! :) Just i de här lekarna där det var personer från alla klasser verkade det vara färre konflikter, eller iaf mindre konflikter som inte krävde pedagogers inblandning!
Radera:)
Vilken härlig känsla när man får se en sådan sammanhållning mellan elever i olika åldrar. Det måste vara det bästa sättet att träna på lekar och konfliktlösning, framförallt då det finns vuxna ute som kan hjälpa till.
SvaraRaderaJag håller med! :) känner även att de situationer som sker blir ett sätt att utmana strukturer och lärandet för både barn och vuxna! :)
RaderaHej!
SvaraRaderaVad fint att alla leker tillsammans, stora som små!
Känns som att det tyvärr är ganska ovanligt att barn med så stort åldersspann leker tillsammans. Kan det ha med att göra att de är på en liten landsbygdsskola? Oftast (enligt min erfarenhet) är sådana skolor oftast lite mindre och därmed inte innehåller lika många elever som de större stadsskolorna. Jag tänker att om man det inte finns så många barn att välja mellan så kanske det blir naturligt att man söker sig över åldersgränserna?
En tanke jag hade ^^
Mvh Felicia
Hej :)
RaderaJag tänker som dig, att det inte är så många elever att leka med, men å andra sidan, de kan ju alltid välja att bara leka med klassen. Jag vet också att de arbetar mycket med faddrar och fadderklasser på denna skola och tänker att det kanske har fört med sig en mer vi-känsla och struktur än en de-känsla? :)
Mvh Anngelica