Lärandet i fokus!

Jag har haft förmånen att få vara med en årskurs 2. Klassen består av 16 elever. Läraren har haft eleverna sedan 1:an och det syntes att hen kunde sina elever och att eleverna kunde sin lärare. En bra förutsättning för lärande enligt Hatties forskning. På måndagmorgon har de alltid en ”mingelstund” då eleverna kan komma in i klassrummet och gå runt och prata med varandra på ett trivsamt sätt. De pratade om vad de gjort under helgen och hade en trevlig stund. Efter ca 5 min klappade läraren i händerna klapp, klappi, klapp, klapp….(eleverna svarade med) klapp, klapp och gick till sina platser för att börja skoldagen. En form av beting då en handling, stimuli leder till ett beteende=behavioristiskt perspektiv (Säljö, 2014 s. 266) . Vissa tog lite längre tid på sig men alla satt på sina platser ganska snabbt utan att läraren sa något. 2 elever skötte om att skriva dagens datum och en fråga på tavlan som de andra eleverna skrev och svarade på i sina ”dagböcker”. Lektionerna fortsatte med avbrott för rast och sedan lunch. De flesta lektionerna startade med att läraren berättade vad de skulle jobba med och hur, vissa lektioner var eleverna med och funderade på hur. Tydlig struktur med elevernas delaktighet. Innan några lektioner avslutades gjordes någon form av exit ticket på lektionens vad. Eleverna fick skriva/rita ner sitt svar i form av munnar (glad mun = kan, rak mun = öva, ledsen mun = förstår inte) så bara läraren såg svaren. Frågor kunde också ställas om det man jobbat med, t.ex. hur kändes det att läsa högt idag? Läraren kunde på detta sätt få en bild av hur eleverna förstått/behöver öva/inte förstått och vad nästa steg i lärandet kunde vara, repetition/gå vidare/på annat sätt. Hela skolan följer detta upplägg som är BFL (Bedömning för lärande, Christian Lundahl, 2014). Eleverna jobbade på olika sätt under lektionerna beroende på innehåll både individuellt, parvis, gruppvis och alla. Läraren hade glasspinnar med elevernas namn på för att sätta ihop par, grupper och det fungerade även om det vid något tillfälle krånglade mellan några elever. Läraren gick då in och styrde upp situationen och alla var nöjda. När eleverna samarbetade gick jag runt och lyssnade på dem. Det var intressant och jag hörde hur de gav varandra idéer som gjorde att de kom framåt i sina uppgifter, lärande i ett socialt samspel = sociokulturellt perspektiv. Läraren gick runt och gav återkoppling på deras insatser och stöttade de elever som behövde individuellt stöd (scaffolding). Enligt Nottingham (2013, s. 21-28) är det viktigt att ge återkoppling på rätt sätt vilket jag upplevde att läraren gjorde.

Det jag framförallt tar med mig från min auskultation är hur viktig relationen mellan läraren och eleverna är för att lärandet ska få stå i fokus. Eleverna kände delaktighet, var trygga, hade lust att lära och sist men inte minst visade respekt både mot varandra och mot läraren.